Midnattssollaboratoriet: djurvännen Mio och gåtan om en okänd vän i dimman

Morgonens första meddelande i Midnattssollaboratoriet handlade om en fjäder med tre silverprickar. Djurvännen Mio började inte med att leta, utan bad gruppen rita på den vindiga ön ur minnet. Skillnaderna mellan bilderna visade vad barnen verkligen hade sett och vad som bara var ett antagande. Midnattssollaboratoriet gav djurvännen Mio en konkret fråga: Hur kunde gruppen förstå en okänd vän i dimman? På den vindiga ön kopplade laget en fjäder med tre silverprickar till spår efter nattens regn. Med en hembyggd vindmätare och färgat glas dokumenterade de 2 försök under koden E07-185.

Barnen byggde tre små försök och använde en hembyggd vindmätare. De jämförde tid, riktning och ljud i stället för att välja det mest spektakulära resultatet. Två förklaringar föll bort; den tredje passade både ledtråden och den lokala naturen. I fältloggen E07-185 jämförde djurvännen Mio verktyget en hembyggd vindmätare med övningen tidvattenmätning. Barnen mätte 37 meter på den vindiga ön eftersom spår efter nattens regn påverkade undersökningen. Till sist förklarade de hur en fjäder med tre silverprickar förändrade hypotesen om en okänd vän i dimman.

Gruppen måste stanna eftersom gruppen måste arbeta utan att väcka ett sovande djur. I stället för att bara rösta förklarade alla risker och fördelar. Samarbete syntes när de bästa delarna av två planer förenades till ett säkert tredje alternativ. Vändpunkten i Midnattssollaboratoriet kom när gruppen måste arbeta utan att väcka ett sovande djur. Djurvännen Mio lade undan en hembyggd vindmätare, omprövade en okänd vän i dimman och använde färgat glas för att skydda området på den vindiga ön. På så sätt blev samarbete synlig i beslutet och inte bara i orden.

Lösningen krävde två observationsplatser samtidigt. Ett lag stannade på den vindiga ön, ett annat följde en okänd vän i dimman, och djurvännen Mio höll gemensam tid. Först när uppgifterna lades ihop blev det tydligt att stjärnorna markerade tiden och inte riktningen. Under provet E07-185 samlade djurvännen Mio tre delar av undersökningen: en fjäder med tre silverprickar, tidvattenmätning och en hembyggd vindmätare. Mätningen på den vindiga ön gav ett tydligt svar: stjärnorna markerade tiden och inte riktningen. Resultatet höll vid 9 °C, vind från nordost och spår efter nattens regn.

Lösningen fick bara stanna om den fungerade säkert under tre olika dagar. Djurvännen Mio sparade mätningarna som E07-185 och tog med även det misslyckade försöket. Nästa grupp fick därmed en bättre början. Midnattssollaboratoriet avslutade uppdraget om en okänd vän i dimman med en öppen demonstration. Djurvännen Mio tog fram färgat glas och presenterade resultatet: stjärnorna markerade tiden och inte riktningen. Barnen kontrollerade 37 meter av vägen, och arkivet E07-185 sparade felet, lösningen och värdet samarbete.